Löfvens svaga ledarskap gynnar de högerextrema

Den senaste tiden har en solidarisk opinion mobiliserats i Sverige. Folk har demonstrerat och skänkt pengar i sällan skådad omfattning. Det var en bild på en död pojke på en strand vid Medelhavet som förändrade allt. Den förenande parollen blev ”Refugees Welcome” och SDs trollbindning av landet verkade vara bruten. De bruna tystnade till och med på nätet under några dagar.

Efter att bilderna kommer ut på Alans livlösa kropp, liggandes på en strand vid Medelhavet, så mobiliseras en stor flyktingvänlig opinion. Mängder av lokala initiativ startas, folk samlar in kläder, skänker pengar och demonstrerar. Röda korset meddelar att de aldrig fått in så mycket pengar på så kort tid tidigare. På Medborgarplatsen i Stockholm samlas över 20 000 personer i en manifestation och på Göta platsen i Göteborg samlas över 15 000 personer för att visa sitt stöd för en human flyktingpolitik.

Många företag startar också egna insamlingar tillsammans med de anställda, konferensresor ställs in och pengarna skänks till hjälporganisationer istället. SJ meddelar att inga flyktingar ska kastas av tågen i Sverige. Initiativen är många.

Löfven är ängslig och otydlig

För statsminister Stefan Löfven är det bara att inkassera. Han kan nu säga, lova och genomföra politiska beslut som kändes avlägsna bara några dagar tidigare. Men vad gör Löfven i det läget? Han tvekar och velar. Han skyller problemen på andra och lovar ingenting. Efter Löfvens tal på Medborgarplatsen uttrycker många besvikelse. Vad vill egentligen Löfven och varför gör han så här? Vill Löfven gjuta olja på den spontana och folkliga mobiliseringen för en human flyktingpolitik? Vad ska vi tro? Vi hör vår statsminister och känner tvivel inför hans vilja.

Politiskt ledarskap verkar inte i ett vakuum, utan det finns alltid en dynamik mellan ledarskapet och medborgarna som skapar det handlingsutrymme som en politisk ledare har. Ofta skapas denna dynamik i valrörelsen, där en politisk ledare lovar att föra en viss sorts politik och sedan vinner röster på detta löfte. Då får den politiske ledaren ett ”mandat från väljarna”, som denne kan använda för att skapa legitimitet för vissa förändringar. Men detta handlingsutrymme kan även uppstå i andra sammanhang, precis som nu skett.

Det anmärkningsvärda är att Löfven inte agerar som ledare i den situation som uppstått. Löfven framstår istället som defensiv och otydlig. Han bärs fram av en kraftfull opinion men törs inte leda denna opinion. En statsminister som inte leder. Löfven hade kunnat förstärka den flyktingvänliga mobiliseringen och använt den för att stärka regeringens ställning och trycka tilllbaka den rasistiska mobiliseringen vi sett i Sverige under det senaste året.

Löfven agerar istället som om han var ängslig inför den rasistiska opinionen och låter denna ängslan styra honom. Låter den hålla tillbaka honom. Resultatet blir att han framstår som vek och otydlig. Han lovar ingenting. Han skyller på andra. Han pekar ut kommunerna som bovar, som inte vill vara solidariska, men han framställer det som något som står utanför hans makt. Han pekar ut andra EU-länder som osolidariska, men säger inte vad han tänker göra åt det. Han skyller på andra och lovar själv ingenting. Han säger även att vi gjort vårt och att det nu är upp till andra att agera.

Det enda Löfven egentligen lovar oss är att han ska åka på audiens till en stor ledare i Tyskland. Genom sitt sätt att agera säger han sig sakna makt och visar att han inte kan leda oss. Han säger att det är upp till andra att göra rätt. Löfven förmår inte. Löfven är ingen ledare och kan därför inte heller leda oss.

Majoriteten vill ha en human flyktingpolitik

I frånvaron av politiskt ledarskap så blir Hans Rosling viral och filmklipp med honom där han bl a läxar upp en danskt TV-reporter delas i otrolig omfattning. Dessutom bildas en facebookgrupp där tusentals personer villl se en TV-debatt mellan Rosling och de högerextremas ledare Åkesson.

Ibland är det lätt att glömma att en förkrossande majoritet i vårt land är för en human flyktingpolitik. Mer än 70% vill ta emot fler eller behålla den nivå vi har idag enligt Eurostats senaste undersökning. Där utmärker sig svenskarna som det flyktingvänligaste folket i Europa. Det är något vi ska vara stolta över.

Det problem vi har i Sverige är att vi har en högljud, aggressiv och välorganiserad minoritet av rasister. Och att denna aggressiva minoritet fått alldeles för stort inflytande över politik och massmedier. Det var på tiden att majoriteten vaknade, sa ifrån och visade att dessa rasister är en skamfläck och bland det osvenskaste vi har.

facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail

Twitterstorm stoppade TV-program

Den 25 februari 2015 är nog en historisk dag. Då stoppades flera planerade inslag på SVT från att sändas på grund av en ”Twitterstorm”. Och det krävdes bara 35 negativa twittrare för att stoppa artiklarna, TV-inslagen och den planerade TV-debatten.

Tidigt på morgonen den 25 februari lanserade SVT hashtaggen #vitabolag. Planen var att under dagen rulla ut flera artiklar och reportage om bristen på mångfald i svenska bolagsstyrelser. Det hela skulle toppas med en debatt i Aktuellt på kvällen. Men så blev det inte. Allt stoppades timmarna före publicering och sändning.

På förmiddagen startade en ”kritikerstorm” i sociala medier, fast i princip enbart på Twitter. Denna fick redaktörerna på SVT att ställa in all publicering. Problemet är att hashtaggen #vitabolag inte ens hann börja trenda och endast en tweet fick stor spridning. Det var den borgerliga debattören och politiska redaktören på GP, Alice Teodorescu som har 9600+ följare, som fick många retweets på sin kommentar om #vitabolag.

För 20 år sedan var en tittarstorm när 10 personer ringde efter ett TV-program. Det kunde leda till artiklar i kvällstidningarna dagen efter. Idag är en tittarstorm istället 35 twittrare som skriver negativt och de kan stoppa programmen före sändning.

I en intervju med SVT:s ansvarige utgivare Ulf Johansson den 25 februari påstår han att det fanns intern kritik i TV-huset som påverkade beslutet att dra in programmet. Johanssons tal om att det var intern kritik som var den egentliga orsaken till att inslaget stoppades låter som en efterhandskonstruktion. Johansson säger också att ”diskussionen [i sociala medier] gick snett”. Johansson har också förklarat beslutet med att ”det blir en så pass känslig fråga när det handlar om mångfald och etnicitet. Så om vi ska lyfta den här frågan ska vi göra det på ett sätt så att det inte missförstås”.

I dessa ängsliga tider då många verkar rädda för att göra fel och få kritik, så innebär det att de inslag som tänjer lite på gränserna alltid riskerar att stoppas.

Det var 60 personer som deltog i diskussionen om TV-programmet på Twitter under hashtaggen #vitabolag och av dem var 35 negativa. Dessutom hade 63 konton länkat till nyheten och av dessa var 25 negativa. Så det var inte så mycket som krävdes för att välta båten.

Karin Ekman på SVT säger att de inte bara går på antalet konton, utan även tittar på vilka det är som twittrat. Hur många följare de har och vilket inflytande de får, dvs hur många som retweetar. Ekman påstår att de som tyckte något om #vitabolag fick ett stort genomslag på Twitter. Så stort var faktiskt inte genomslaget. Snarare får jag känslan av att det inte krävs speciellt mycket för att stoppa ett programinslag på SVT.

Samtidigt undrar jag vad SVT tänkte? Varför lanserade de en hashtagg som #vitabolag? Var det inte för att de ville ha en diskussion? Och är inte diskussioner i sociala medier bra? Trodde de att alla skulle vara positiva?

Själva poängen med marknadsföring i sociala medier är att skapa ett engagemang, som för SVTs del drar fler tittare till TV-inslag och artiklar. Allting såg ut att gå SVTs väg tills någon ansvarig i TV-huset fick kalla fötter och stängde ner hela projektet timmarna före sändning.

Genom att på ett panikartat sätt, dra tillbaka hela kampanjen i sista sekunden, så signalerar SVT att de agerat fel. Detta sätter ramen för dynamiken i efterspelet och skapar i sig ett drev mot kampanjen. Inte ens SVT står längre för #vitabolag, då måste alla kritiker ha rätt. Det handlar om bristande ledarskap och den dynamik som detta skapar.

#vitabolag #tittarstorm #twitterstorm

facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail

Svensk Mjölk gjorde kaffe latte trendigt

På 1990-talet var svensk mjölkindustri i kris. Mjölkkonsumtionen hade sjunkit 30 år i rad och tidigare reklamkampanjer för att vända trenden hade misslyckats. Hur skulle man förmå vuxna människor att börja dricka mjölk igen? Svaret blev en PR-kampanj kallad Projekt Beige. 

Många trender sköljer över oss utan att vi funderar så mycket på varifrån de kommer. På några få år gick svenskarna från att dricka bryggkaffe till att hälla i sig stora mängder kaffe latte. Latte-trenden var inte bara ett uttryck för att svensken hade blivit mer urban, utan det fanns ekonomiska intressen bakom förändringen av vår kaffekultur.

Det speciella med kaffe latte är att den innehåller extremt mycket mjölk och det särskiljer latten från alla andra kaffedrycker. Branschorganisationen Svensk Mjölk tjänade inte bara pengar på latte-trenden utan de bidrog aktivt till att våra kaffevanor förändrades.

Svenska mjölkproducenter hade sett mjölk-konsumtionen sjunka 30 år i rad och bestämde sig i slutet på 90-talet att satsa på en kampanj som skulle vända den nedåtgående trenden. Arla gick ihop med andra mjölkproducenter i branschorganisationen Svensk Mjölk och startade en PR-kampanj kallad Projekt Beige som sjösattes år 2001. Den ursprungliga planen var att projektet skulle pågå under tre år fram till 2003, men kampanjen blev så framgångsrik att den förlängdes och pågick ända fram till 2009.

Kampanjen Projekt Beige gav resultat. Andelen som använde mjölk i kaffet ökade från 39 procent år 2001 till 69 procent år 2007. När Projekt Beige avslutades år 2009 konsumerades 27 procent av all mjölk i Sverige tillsammans med kaffe. Tio år tidigare, 1999 var andelen endast 10-15 procent.

År 2004 vann Projekt Beige flera priser varav det största var IPRAs ”Golden World Awards”, som ansågs vara den ledande PR-tävlingen på internationell nivå. Projekt Beige vann pr-världens ”Golden World Awards” i konkurrens med 237 internationella tävlingsbidrag.

Andra resultat av Projekt Beige var att etablera baristan som ett nytt yrke och man skapade en barista-utbildning som certifierade 2000 baristor under åren 2001-2009. Dessutom anordnade Projekt Beige en årlig barista-tävling tillsammans med SCAE Sweden kallad Barista cup och med priset ”Beige Award” till den som gör den godaste och snyggast presenterade kaffe latten. SCAE är en branschorganisation som främjar specialkaffe i Sverige.

Barista Cup lever kvar än idag men tävlingsreglerna har anpassats efter internationella tävlingar och man har istället lanserat en ny tävling kallad Svenska Lattemästerskapet.

 

facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail

Bilden av ett försäkringsbolag

Utmaningen med marknadsföring är att lyckas inmuta en särskiljande position som gör skillnad. Här är en reklamfilm från 1995 för ett holländskt försäkringsbolag som framställer bolaget på ett annorlunda sätt än vår bild av sådana institutioner.

Vi har alla förutfattade meningar som påverkar och styr vad vi uppfattar och hur vi uppfattar saker. Genom en disruptiv strategi så skapas här en spänning mellan den förutfattade mening vi har om försäkringsbolag som torra och kalla institutioner och den humor som används i reklamfilmen.

Detta gör att ett försäkringsbolag som många av oss uppfattar som kalla och opersonliga, kanske på gränsen till hänsynslösa och illvilliga. Efter en kampanj som denna, kan väcka helt andra associationer hos oss. Tanken bakom denna humoristiska reklamfilm är att vi ska associera positiva känslor med företaget.

Ifall det fungerar? Bra reklam påverkar våra känslor. Och känslor är det som styr oss och avgör vilka produkter vi använder och konsumerar. Med facit i hand vet vi att denna positionering fungerade.

 

facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail